Runt ett plankbord

Nu ska jag gå igenom hur middagen gick senast. Detta var något jag skrev om förra veckan utan att egentligen komma in på detaljer. För er som missade det så ska jag göra en liten återkoppling:

Vi har köpt ett nytt plankbord. Det är ett stort sådan. Ett bord som syftar till att kunna ha alla familjemedlemmar sittandes samtidigt. Det vill inte säga lite eftersom vi är 8 personer. Vad vi däremot har bestämt är att vi vill kunna bjuda in lika många gäster som personer i vår familj. Detta innebär alltså att plankbordet ska kunna hålla 16 personer. Vi avrundande dock uppåt så det blev 20. Ett plankbord för 20 personer, kan ni tänka er? Det tar alltså upp i stort sett hela uteplatsen. Vi är dock oerhört nöjda. Det är ett fantastiskt fint plankbord, om ni frågar mig och det gör ni förstås.

Så, nu tänker ni kanske: Ja, frid och fröjd. Ni har bjudit in era släktingar för att ta del av en middag runt det nya plankbordet. Det är väl alldeles utmärkt? Vad är problemet? De som tänker så har nog inte läst så många av de texter som jag skrivit om saken. Det är lite frostigt i vår familj, kan man minst sagt säga. Det finns syskon som inte talar med varandra. Det finns föräldrar som är frånskilda och vill vara så även då de sitter ner runt ett bord – plankbord eller ej. Det finns med andra ord mycket att tänka på då man ska bjuda hem dessa människor.

Det passar sig dock bra att det var jag som bjöd in för plankbord-middag. Jag är nämligen den enda i hela vår familj som inte valt någon sida i alla konflikter som finns till höger och vänster. Min neutrala inställning i frågorna har nästan fått mig på kant med vissa personer. Jag har dock lyckats ducka konflikt, hittills. Nu tog jag mig vatten över huvudet då jag bjöd in alla mina syskon och båda mina föräldrar att sitta ner vid mitt plankbord.

Det första som hände var att min storebror kom hem till mig. Hans ögon vittnade om att han undrade om det var någon där redan. När jag svarade nej gick han in och satte sig i norra hörnet av plankbordet. Näste man på plats var min lillebror. De båda bröderna har länge haft en konflikt om vem som tar mest ansvar för föräldrarna. Här är de inte överens. Min lillebror slog sig ner på den södra delen av plankbordet. Problemet kom sedan, då vår pappa kom hem till mig. Han hade nämligen en pågående konflikt med båda bröderna. Han slog sig därför ner mittemellan och stirrade ner i det mörka trät i vårt nya plankbord.

Fortsättning följer.